Stunderna som påminner om det gamla...

Är det som hänt värt att minnas? Kanske inte, men man gör det ändå. För det finnt jämt något som påminner en om det. Sjukt, allt som man ser, gör, hör eller som händer till en kan man relatera till något som redan hänt.

Till exempel... Som stor del av min tid i grundskolan 6-9 så åt jag mat själv. Och idag var det samma visa, igår också för den delen. Sjukt kul att laga mat, om man inte är själv och ska äta. Ingen att prata med, snacka skit med, bolla idéer med. Man står där helt patetiskt, kanske har radion på och lyssnar på väderlösa Rix Fm. Fan sånt som gör mig deprimerad, att stå där själv och laga, ja god/fin mat är kanske att överdriva. Sen sitta själv vid ett matbord där en hel familj en gång satt och åt. Sjukt längesen. Men kommer aldrig glömma det... Kommer aldrig heller glömma när jag fick reda på att våran familj inte skulle vara en hel familj längre. Sjukt vad det kan göra med folk, hur en händelse kan ha en så stor inverkan...

 Det är sjukt vad folk kan vara egoistiska. "Jag tar det jag vill ha ". "Skiter i er andra, du duger ibland, när jag har tid eller behöver hjälp med något."

Är förmodligen likadan mot folk till och från, ber jag om ursäkt för. Ärligt talat så börjar ibland tänka på hur jag är och beter mig. . .

"Tänk alla gånger jag ångrar saker jag sagt
Ord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt
Gånger jag sårat andra utan att mena det
Jag ber om ursäkt nu, förlåt men jag menar det"

Jag kan, jag vill, jag ska!

Nu är det hård träning så det heter duga. Tjockat som fan, entrecote, potatisgratäng med beasås <3

Tacos nu efter träningen också, så känner mig så onyttig och fet. Men jag får väl träna ännu mer bara. Protein drinkarna som jag börjat med kommer nog få mig upp i vikt också. Underbart<3

En annan underbar sak är att jag är hundvakt i helgen, iiiiigen. Men det är fick man väl räkna med när man skaffade en ny hund. Det tråkiga är att "hela" familjen är samlad i kristinehamn, förutom mig då. Men funderar på att tvinga Lillasyster upp till borlänge som sällskap. Så tråkigt att inte träffa henne så ofta. Fan man kommer ihåg när man var tonåring, utan att avslöja för mycket. Vad skit man gjorde, bara för att vara inne bland de coola. Tänkt på en grej, ju mer häng du har desto coolare är du! Jag hade inte så mycket häng, men jag var ju såklart cool ändå! För jag drack mig svin full. fortsättning imorogn för trött 

Det är något som inte stämmer på rangliga gatan!

Min gata, den rangliga. Var ute och gick igår på rangliga gatan. Jämt när jag är ute och dricker till så brukar det bli något som skiter sig. Jag hamnar antingen i bråk, blir sårad, ja ni förstår. Men igår hände ingenting... Och idag när jag väl tänker på det så känns det så konstigt. För jag är så van att man har något meningslöst djupt fylle snack. Ni har väl säkert varit med om det fler än en gång, precis som mig. Känns tungt, att man inte lättat sitt frusna hjärta för någon meningslös person som jag inte känner, eller som jag känner och får samma gamla svar som jag alltid hört. Har jag kommit dit, dit där inga problem finns? Eller tänker jag inte på dom bara. Dom finns och kommer när jag minst vill och rubbar min lycka och ersätter den med tragedi, tragedin som öderlägger liv och sinnesfrid.

Eller är det så simpelt att jag kanske festade med fel personer. Att jag inte hade någon att komma in på sådana sammahang med. Rätt skönt att det bara var en fylla, inge mer. Som sagt, ändå känns det som det fattas något.  Är det ens egen uppgift att finna felen och tänka på dem. Ändra på dem eller bara beklaga sig. Beklaga sig över simpla saker så som.... Att skolan är jobbig kanske, men det är den inte egentligen. Skolan är att ta i mycket, underbar. Och jag har väl ingen såndär "wow" vän där. Men det är väl bara att träna och plugga vidare. Stör inte jag någon stör dom inte mig antar jag. Men då är vi tillbaka det där gamla, att man störs sig på personer bara för sakens skull. Bara för att öppna munnen och tycka till om något bara för att... attattatt känna att man kan, känna att man lever möjligtvis.

Jag är glad att jag inte behöver känna ångest över gårdagen i alla fall.

 Det enda som fattas är  du....

/Den glada killen

Jag är så jävla trött på att se folk begå samma misstag som mig, bara för att få lite jävla livserfarenhet! Så jävla trött på att få höra att man måste få begå sina egna misstag!

Det är inte värt att ge upp allt man tycker om, för att var som någon "cool" person. Det är dom "coola" personerna som är så jäkla små, fjantiga och patetiska. Jag personligen försökte vara en utav dom, brydde mig inte ytligt om någonting. Men om sanningen ska fram är jag för mjäkig för att vara en fjantig liten gangster. Jag tål dom inte heller, tycker dom är så jävla störda i huvudet. Jag kanske inte är så ball när jag sitter med mina närmaste på McDonalds och snackar i fem timmar. Jag festar, har väl provat på det mesta och allt det där. Men jag ser mig som en helt vanlig kille, sticker inte ut allt för ofta. Jag hade inte kass attityd på nya personer och saker. Ser väl positivt på det mesta. Tror att min självständighet under uppväxten som hjälpte till mycket på det faktiskt, att jag brydde mig. Men som tonåring vill man ju såklart växa upp, inte mött någon som inte ville det. Klart man vill var ute hela nätterna och supa skallen ut av sig och bara leva. Det kan man väl. Jag har det, jag har väl supit tills jag spytt som en gris. En eller två gånger. Kom på att det inte är så ballt. Men lär man sig verkligen bäst av sina egna misstag. Jag behöver ju inte skjuta mig i foten för att testa om det gör ont. Behöver jag såra någon grovt för att förstå att man inte kan säga vad som helst?

Jag sa precis som ni, ni som är i tonåren just nu och läser.

- "Jag ska göra mina egna misstag".

Undra om det jämt har varit så, ingen lär sig av någon annan. Av pratiskt arbete lär man sig alltså bäst. Där har vi beviset. Världens ungdomar... Ett enda stort labbprojekt.

Vad lätt det är att dömma folk av bara utseendet. Vissa avskyr man bara för att dom ser konstiga ut. Vissa gillar man bara inte av attityden. Men kanske har dom en viss attityd bara för att dom egentligen är rädda.

Små barn i för stora roller i vårat livs teater... Kan förstå dom, som har kassa attityd, dom har väl inte funnit sig själv i vårat fucked up samhälle. Men det ger dom inte rätten att kasta skit mot andra. Att anklaga världen för deras liv, det är deras egna val. Vem fan har haft det som en dans på rosor i livet? Vem fan lever lyckligt utan problem i ens uppväxt. Du är inte precis ensam om att gråta dig till sömns. Att hata folk i din närhet, att vilja försvinna spårlöst bara för att fly problemen och må bättre. Vem vill inte må bra, ogillar dig inte bara för att du går igenom en av livets förändringar. Men att ha problem som ung kan få en att växa som person, till något bättre. Till någon andra får se upp till, till någon som är yngre vill bli. Antar att du inte vill bli hatad för att du är en belastning för samhället. Men det är väl ändå ditt val, du kanske behöver en knuff i ryggen för att komma dit. Men du kommer aldrig dit om du sitter kvar i parken med dina coola kompisar, beklagar dig, snackar skit och tror att du är vuxen. Är det inte bättre att prata med någon som kanske förstår dig. Eller har du kommit till den punkten i livet då du vet exakt hur det blir, du vet bäst, allt och kan förutspå framtiden. I sådana fall.. Hur blir min framtid, blir det som jag tänkt mig. Eller är du så jävla ego och bara bryr dig om din egna framtid. Vadå? Det är ju synd om dig, dina föräldrar är skilda. Kolla runt om, vart ser du föräldrar som fortfarande är tillsammans. Det är lättare att räkna dom.

-Vadå, jag har ju gråtit mig till sömns fler gånger än jag kan räkna.

Ha! Som att det är något att komma med om, vilka barn/ungdomar, ja vuxna också för den delen. Har inte gjort det!

Den dagen du slutar skryta för att få lite empati av personer som inte kan hjälpa dig ska jag ge dig en present. Det ska grattis, du är nu vuxen.

Kan nog ge dig det.. ge dig det att det är lite synd om dig. Ja, men inte så pass synd om dig för att jag ska ligga vaken hela natten för att tänka på hur jag kan hjälpa dig. DU är inte unik, du är bara en helt vanlig tonåring som ska upp i vuxenlivet, klart som fan det är jobbigt.

Okej, rättning, du är unik. Ingen är som just dig. Du som person är underbar, för du är ensam i ditt slag. Det finns bara ett exemplar utav dig. Men det du går igenom är du inte ensam om.

När du blir växer till dig så inser du att dina kompisar som skolkar inte är så coola. Snarare tvärtom... Du är speciell. Ta hand om dig själv istället för att anklaga världen för ditt liv. När du tänker på dig själv, och hur bra du är, och tar mer ansvar för dina egna handligar. Bara då... då kommer du bli en person att se upp till.

FySatan..! Fy satan vad jag är trött. Ändå sov jag 6 timmar, när pappa kom in och sa att jag skulle gå ner till hundarna så fick jag något ryck. Blev jätte irriterad. Det känns även så fel p.g.a han hjälper med rummet. Han är borta hos tandläkare just nu men ska be om ursäkt när han kommer hem. Såvida jag inte somnat om, meeeen det tror jag väl inte att jag gör. Har ju kaffe, choklad och damp valpen. =) Som SOVER!

Känns stabilt det här, ingen vill vara social med mig. Men det sket jag väl i. Jag lär fixa lite små saker snart i alla fall!

Rober Broberg har något speciellt över sina låtar och texter. Det är därför jag älskar Spotify, för att man kan lyssna på den där musik som det var längesen man hörde:D

Robert Broberg - Spring inte så fort Pappa

Bara för att jag skrev "Deep Shit!" så tänker jag inte skriva något djupt, samhällskränkade, konstigt, långt inlägg! Även om jag är små sugen på det. Men jag måste ju berätta att jag fått min nya "försäkringsdator"! Den är inte så bra. Men den duger väll!

Hatar Vista lite, för det går segt och allt det där, rätt jobbigt.

Jag har även fått ryck och fick lov att börja fixa mitt rum! Så det är i rullning. Hoppas på lite sköna bilder på lördag senast om jag lyckas som jag tänkt mig. Såklart kommer det göra det, eftersom jag är bäst denna gång! =)

Lite trött så blir inget mer! Men jag mår bra och allt det där!

Du/ni som läser kan väl skriva hur ni mår? Känns så tråkigt att skriva här för okända och inte fråga hur dem mår. Blir inte besviken om ni inte svarar! Men skulle varit trevligt=)

Ha det bäst (K)

Idag!

Idag har jag städat igen! Jag är förbannat duktig tycker jag själv *klappar mig själv på axeln*. Jag har möblerat om också! Tänkte måla en fondvägg, köpa gardiner och hyllor

Jag har blivit förbannat trött varje kväll nu, jobbigt att gå upp med valpskrället! Det är jobbigt att ta hand om små bäbisar också, och jag får känna på hur det är med ylande halv fem på morgonen när man somnat tre på natten. Därför Amanda! Kommer jag aldrig skaffa barn... För bäbisar "ylar" halv fem på morgonen också;)

Okej, erkänner att det är trevligt med någon som är beroende av dig. Visst, valpen är inte sååå beroende men ändå. Antar att det är en snarlik jämförelse iallafall.

Började helt plötsligt prata om "att vara tillsammans eller ett förhållande".

Visst är det skillnad? Att vara tillsammans är mer oseriöst, eller aa. Dom två första månaderna när man känner efter. Pirret i magen, längtan efter den man gillar, spendera all ledig tid tillsammans. Aldrig riktigt fått en sådan känsla. Jo, en eller två gånger. Bådera gångerna har det aldrig blivit något av det. Det slutar i ett brustet hjärta från min del... Men när jag har mitt brustna hjärta, min bortglömda kärlek. Mina klena försök att finna dig, dig som jag kan spendera min tid på. Mina tankar på, mitt pirr i magen på. Vart gömmer du dig? Jag har nog bara haft ett riktigt förhållande. Det sumpade jag, visst. Det fanns rimliga anledningar till att det gick som det gick. Men ändå, simpla anledningar att bli själv och bara bry sig om en själv. Jag har nog ingen ork till att finna det riktiga förhållandet. Jag vill ha en självständig tjej som jag inte behöver prata med 24 timmar om dygnet. Som klarar att inte höra ifrån mig förns på kvällen. Jag har ingen riktig drömtjej, jag har ingen mall riktigt. Bara krav på att att du inte ska vara mänsklig, det blir förresten en drömtjej. Bokstavligt talat.

Okej..

"Att vara tillsammans" - De två första månaderna när man utforskar varandra och det är fortfarande i startläge. Vissa anser att det är längre tid, lätt beskrivet. Det är dejting stadiumet!

Förhållande - När det är seriöst och man känner att man verkligen trivs tillsammans och det utvecklas bara positivt med förtroende till den andre.

"Jag gråter inga tårar längre, jag gråter blod. Rädda mig ur min ensamhet!"

So fucking lonley

Jag vill inte låta dig gå, men jag gör det ändå. Jag låter dig gå, för jag vill att du ska gå på utsidan. Men stanna kvar, stanna kvar och tvinga dig inpå mitt liv! Gör det bara, eller. Gör inte det, du kommer bli förstelnad ut av Min sanning! Mitt liv är inte det mest spänningsfullaste. Men har varit för mycket spänning för mig. För att jag ska berätta allt för en person som jag gillar. Men jag måste lära mig att dela med mig. Jag vill blotta min själ! Men för rätt person! Jag vill ha dig som jag hade förut. Helt sjukt, upplysning för mig själv. Jag har skrivit om att jag inte vill blotta mig. Men jag vill det, vill så gärna. Men vågar inte, jag vill inte ha konstiga blickar eller "lustiga" kommentarar om det. Skulle du vilja det? Kom på att... eller det var inget. Var en gammal grej, gick väl i fyran tror jag. Och min dåvarande lärare skämde ut mig. Fyfan, då var jag deppig hur länge som helst. Var så arg på henne. Kan ju vara det, jag vill inte att hela världen ska veta alla personliga saker om mitt mig, min familj, mina vänner. Jag vill bara inte att någon ska sitta och tycka synd och puttinutta. Det är inte så farligt som det låter, lovar!