"vet att du hängde med nån idiot
han va ful, spela dig som låga kort
(han ringde och var full)
en som bygger upp dig
en som som gör dig svag
det finns plåster som du måste riva av

varsågod, verkar som det läker bra
men gör det fort, det är inget att dra ut på, dra
du vill hitta framåt, jag vill sitta kvar
du kan lika gärna ta det i ett drag
(du vill hitta framåt, du vill hitta framåt)
(jag vill bara sitta kvar)

Jag kan va ditt plåster, skydda dig ett tag
men vi båda vet att plåster faller av"

Sådär, ett av mitt största förändringar och jag kan inte säga att jag tycker att det är till det bättre. Det har gått 24 timmar sedan vi pratade, sen jag sa att det var över, sen du sa att det var sista gången vi pratade, sen min fasad rasade. Men jag sa inget, jag ville, men jag gjorde det inte.

Nu ligger jag här i sängen där vi två har legat tillsammans, hållit om varandra, tittat  i varandras ögon, pratat, busat, myst, älskat, bara varit...

Nu ligger jag här själv, utan något att älska, någon att ligga bredvid, inga ögon att drunkna i, ingen att prata med. Jag ligger här själv nu, För det var det valet jag gjorde. Jag valde att ligga här själv. Om nu allt var så bra så varför gjorde du det, undrar du som läser kanske. Förmodligen skiter du i vilket, jag är någon du snubblat över för att min inlägg hamnade på senaste nytt. Hur som haver så skiter jag ju fullständigt i varför du är här och läser på platsen där jag faktiskt berättar något, trots att jag inte borde.

Svaret är förresten Nej. Nej det var inte bra, var dåligt periodvis faktiskt. Men på något mystiskt sätt så  klarade vi det. Vi klarade allt, alla gånger jag varit ett svin och alla gånger du varit ett, så klarade vi det. vi tillsammans, som ett par. Nu är vi inte längre ett par, nu är vi Hon och Han. Två ensamma individer i denna mörka värld. MEn jag vet att du kommer klara det här galant, det gör du jämt. Du är sån, du är riktigt stark och jag önskar att jag ens kunde vara hälften så stark.

Nu somnar jag nästan, ensam i min säng..