Ensam än en gång. Ännu en natt, ensam... Om jag så är på jobbet eller ligger i sängen så känner jag mig lite ensam och vilsen. Hur mycket jag än går ut så känner jag en typ av instängdhet. Kom och rädda mig från min osäkerhet och ensamhet. Kom och ta emot världen jag har att erbjuda. Tveka inte, kasta dig ut fånga mig. Släpp alla vardagliga ting, just i detta nuet är det bara du och jag. Jag vill inte äga dig, jag vill tillhöra dig. Du gör mig svag

Jag ligger i min säng, har precis installerat min gigantiska kudde och duntäcke. På mitt bord lyser några ljus och på ena hyllan så flämtar sista sucken av ett av värmeljusen. Jag har krypit ner och känner hur mjuk min säng är, och tom. Jag ligger där och har musik i bakrunden. En stund så tycker jag det känns som om jag är i ditt studentrum. Men jag är hemma, men du är inte här med mig. Du är nämligen i ditt studentrum, i din korridor. Men inte med mig. På något sätt känns det ändå som om du är här. Som om du lämnade någonting kvar sist du låg i min säng, och putade i rumpan och jag låg och höll om dig. Jag saknar dig, och jag vet att du inte är här. Men ändå känns det som om du ligger framför mig och jag kysser dig i nacken och viskar att du är den som gör mig lyckligast i världen.

Utan sömn och mat så slutar man på hospitalet. Det är inte så illa som det låter, jag har bar sjukt ont i halsen så jag kan inte äta någonting. Till detta så tar jag lite sömnstörningar. Botemedel - ligga bredvid den man är kär i... execept from herpes, that shit sticks to you for ever / The hangover.

Jag ligger i sängen och vet inte riktigt hur jag vill ligga, eller om jag vill sova. Jag vill kanske kolla på en film, eller ligga och lyssna på musik. Eller varför inte läsa en bok? Ja, någonting vill jag göra. Det slutar nog med lite musik tills jag somnar. Jag hatar väntan på svar, mitt livsavgörande svar... kan inte annat än hålla tummarna på att det går vägen. Annars vette fan vad jag gör. Blir bundis med Herr Diesel mannen och Fru Ågren igen kanske, det var ju ett tag sen nu..

Jag är stolt ikväll. Jag är lycklig. Jag är nöjd. Jag uppskattar varje andetag jag tar. Jag älskar ikväll. Jag saknar. Jag längtar. Jag är kär.

Jag är inte ledsen. Jag är inte deprimerad. Jag är inte olycklig. Jag är ingen förlorare.

Jag vet vart jag ska, och jag vet hur jag ska ta mig dit. Alla vägar står öppna, och jag vet vart jag styr mina steg. Det gör jag rakryggad och stolt. Jag är ingen man sparkar på, jag är inte den som ligger ner. Jag är bäst. Jag vackrast. Jag är självsäkrast. Jag kan betraktas som kaxig pga det. Men jag vet om det, och det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst - det säger jag utan sarkasm. Det säger jag för att jag menar det. Jag är nöjd med mig själv, det har jag varit en längre tid nu. Jag har funnit mig, jag har funnit mitt inre nirvana. Jag har kastat mig ut ur ett flygplan utan fallskärm. Men trots det faller jag inte. Jag svävar, jag studsar på varje moln likt kulan i ett flipper spel. Så fort jag närmar mig marken så kommer det en vindpust och jag lyfts upp till högre höjder. Jag svävar där på molnen helt naken, utblottad för den som vill se. Jag har inga trumf kort på mig, det är bara jag. Jag svävar på molnen och är inte rädd att ramla ner. Skrapsår får vi alla och jag har bamseplåster i skåpet.