Det är ju så, det är ju så det är. Det finns ingen makt i världen som kan ändra på det. Saker händer av en anledning, vem vet säkert varför. Jag önskar jag visste i alla fall, jag önskar jag visste hur man ska bete sig, hur man ska fixa problemet utan att skada någon. Vad man än säger eller gör så påverkar det någon, behöver ju inte vara någon i ens närhet utan allt man gör kopplas ihop med någon annans handlingar. Jag är vilsen i mitt eget tänkande, jag är ensam på gjorden omringad av saker, levande saker som bara tycks finnas där utan något högre syfte. Å andra sidan, har jag ett högre syfte. OM jag hade det, vad skulle det då vara..? Det kanske tiden ska avslöja, men jag har gått in i väggen för många gånger på för kort tid nu. Jag vill, rent av måste veta vad som är tänkt för mig. Om jag ska gå runt som det spöke jag känner mig som eller om jag ska dra mig själv upp ur skiten, bli normal och ärlig. Sen leva livet som jag förtjänar, ensam, kall instängd i en cell.. Kasta bort nyckel, jag ber dig....

Jag blir less på att inte veta, jag blir less på att veta, jag blir less på folk, jag blir less på dig, jag blir less på mig. Jag blir less på att bli sänkt som en sten, när jag måste ljuga om saker. Jag saknar att vara liten och kunna att vara ärlig. När man är äldre kan man inte var ärlig om något, inte hur man mår, inte om hur andra mår. Jag blir less på att inte kunna säga hur jag tycker och tänker. Om jag saknar dig, och om jag inte saknar dig. Om jag tycker om dig, om jag inte tycker om dig. Allt är ju bara en lek, den som har bäst pokerface vinner. I sådana fall så vinner jag med häst längder, jag har tränat i 18 år på att ljuga.Och det ska jag fortsätta med,

men jag är faktiskt glad att jag mår bra, det gör jag. Men jag blir less på små saker, det stör mig. För jag vet bättre, jag vet bättre än att ljuga och bedra.

hemligheten bakom att må bra och släppa allt jobbigt är att träna, röra på sig och göra fysiskt jobbiga saker. Då tänker man inte på allt jobbigt, man har inte tid. Jag tror nog att alla vet denna lilla hemlighet. Utan att göra det, folk vill nog i sitt undermedvetna att man ska tycka synd om dem. Jag vet att jag fungerar så i alla fall. Tror jag, jag vet inte. Jag vet bara att jag är bäst, störst och vackrast. Och att jag mår bra av att träna.

When I find myself in times of trouble
Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom, let it be.

Och ja, jag faller nog tillbaka. Första gången sedan... torsdags, till att må mindre bra. Ingen överraskning tror jag, inte för mig heller. Min lycka är fake lycka, för den varar inte särskilt länge. Min lycka är kortvarig. Den är som en ett ensamt moln en varm sommar dag, och den kommer täcker solen (min depression) en kort, kort tag. Tillräckligt länge för att man har tankarna på att ge upp solandet och gå in igen.

Jag tror mig kunna sätta fingret på vad det är för fel också, men vad spelar det för roll? Jag kan inte göra något åt det, jag vet inte om jag vill, kan eller orkar. Jag är som en liten tonåring som sitter och lyssnar på simple plan och tycker synd om mig själv. Så fort jag blir ensam så gör jag det, jag är en självömkande tönt. Men jag ska sluta med det, orkar inte sitta och klaga till mina vänner längre. Tvinga dom att lyssna på mina gamla vanliga problem, som egentligen inte är ett problem. Utan något jag själv förstorat upp. Jag lyckas få en kotte till att bli ett stort träd, ett grus korn att bli ett berg. Jag ska sluta, jag ska sluta med mina fjanterier och må bra igen. Detta är bara en tonårsfas.

Hey you, don't make it bad. Take a sad song, and make it better.

So I did!

Jag har inget vettigt att säga. Jag har ingen ny upplysning om hur du ska se världen. Jag har ingen ork att försöka konvertera dig till muslim. Jag har ingen propaganda att sprida. Jag har inget viktigt budskap till världen, ikväll är jag bara Viktor. Nu vem Viktor egentligen är. Det är min läxa att ta reda på innan jag går ner i jorden.

Tack och hej, ursäkta för att jag tog upp din tid

Ära, mod och styrka.

Vad menas med att vara modig, är det att berätta hur man mår för någon nära. Förklara då varför det är lättare att prata om hur man mår med en främling. Är det för att man slipper dom dömande blickarna och tårarna. En främling berörs inte på samma sätt, så vida det inte är en väldigt känslig person och då är det väl inte riktigt ens egna fel.

Ära, ära väl inte riktigt rätt ord. Vi byter till heder. Heder gott folk, varför har inte folk heder nu för tiden? Eller har aldrig något sådant existerat. Vi ljuger som aldrig förr, vi bedrar som dårar och vi sårar känslokallt. Ska vi skylla våra handligar på media eller är det bara så att vi har blivit dummare?

Styrka, styrkan att säga nej minskar. Vi säljer oss själva för en billig peng för att sälja våran dyraste ägodel. Pratar om våran bortglömda värdighet som vi förlorade någonstans på vägen. Jag är ju bara mänsklig, som alla andra. Som alla andra har som ursäkt. Jag säger där i mot nu... Jag lägger ner.