Endel sammanfattning.

1. Jag har inte varit på humör för att blogga, jag har blivit lite anti blogg.

2. Jag har inte haft tid

3. Har verkligen inte haft tid

Tjatjatjatjatja!

Jag har gråtit av lycka, sorg och bara för att jag kan. Jag har skrattat åt & med andra, har även skrattat åt mig. Jag har skämts, lipat, tuggat med mat i munnen och varit odräglig.Hjälpt och själpt. Tröstat och blivit tröstad. 

Jag har hatat, blivit hatad. Blivit förälskad, blivit förbannad, blivit slagen, slått tillbaka. Funderat, kommit på mig själv. Växt, blivit tjock har även blivit förvånad. 

Lite sammanfattat det där =)

Jag läste mitt "nyaste" inlägg och jag blev lite förvånad. För jag kom inte på vad och varför jag skrev så. Och vad det var som utlöste det. Sen kom jag på det, var ju något jag kunnat vara utan. Fanfanfan, är jag guds vodoo docka som ska utsättas för massa skit för att se hur länge man orkar med?

Jag menar... det måste ju ta slut någon gång. Och när jag ska ta mig i kragen och berätta allt? Berätta allt jag har på mitt hjärta och saker jag kommer på, gammalt som nytt. Om varför jag är lite konstig om vissa saker. 

 Apråpå komma på saker, hehe... Kom på att vi satt i en fyra manna grupp på komfermationen när jag gick där under sommaren. Då skulle man nämna EN person som man var stolt över och varför. Då sa jag att jag var stolt över min bror, för att han är han, för att han gick i skolan och det gick bra.

 Första gången jag berättar något sådant, och varför jag gör det på en blogg är ju bara sjukt. Men jag vet inte vem och varför jag skulle säga det till någon. Då kan jag ju låta alla tre läsare få reda på det.

Mitt hår har vuxit ut, och jag har fått köpa nya solglasögon, ska väl lägga upp en stekar bild senare. När jag orkar, när det inte är så satans varmt. När jag inte är ledsen, när jag inte spelar dator, när jag inte tänker, när jag har tid, när jag har lust. När grisar kan flyga och helvete frusit till is. När folk kan hålla sams och det är fred på jorden. 

 Men om alla håller sams och allt det där. Då spricker mina planer, så för guds skull. Fortsätt kriga, fortsätt mörda, fortsätt våldta, bråka, såra, bråka och vara allmänt odrägliga. Eller kallas det mänsklig nu förtiden? Nya trenden till ursäkt. Jag är ju bara mänsklig, hur ska jag kunna göra skillnad?

Hade jag kunnat hade jag gått fram till första person jag visste var "ond" och brutalt jävla mördat den, kvinna som man. Det är inte könet som gör dig ond, det är din egna jävla vilja, din jävla mänsklighet, din humanitet som tillåter dig spränga dig själv i småbitar med 50st andra, att slå dina barn, våldta en kvinna/man, att sparka ner killen i tunnelbanan, örfila flickvännen/pojkvännen.

Men då hade jag väl behövt brutalt mörda alla, sätta alla i ett rum och bränna inne? Vem säger imot, upp med handen. Varsegod, säg i mot mig, bli arg. Det gör ingenting, fören jag blir arg tillbaka och skickar en tegelsten i tinningen på dig.

Känns som jag börjar bli riktigt  mordisk

Stanna på topp!

Hejdå, ska försöka återvända snart med blodiga nävar och sprucken läpp.