Så, så, så då var det dags igen. Yeah!

God kväll mina tappra medmänniskor! Då står vi här igen, lite klokare, lite mognare, lite äldre, lite mera sargad, lite mera sårad, lite mera förvirrad, lite mindre egocentriska...

Ja eller hur är det där, blir man verkligen mindre egocentrisk när man blir äldre? Blir det inte tvärtom? Man lär sig väl ändå med tiden att personen bredvid inte frågar hur det är utan att själv ha en baktanke med det och själv vill spy ur sig galla och klaga på grannar, bilister, kassörskan eller något annat helt oväsentligt? Man hör inte av sig till någon utan att själv kunna få ut något av dig. Man bygger sina relationer på ta och ge, inte bara ge. Man har slutat att inte bry sig om vem man umgås eller pratar med. Man säger att man lär sig med tiden, att man blir bättre på att möta folk, bättre på att förstå folk, bättre på att läsa av folk och tolka olika signaler. Jag vågar juuuuust i detta ögonblicket att påstå motsatsen. Det är väl ändå de små barnen som inte bryr sig om vad man får ut av den andra kamraten, så länge man kan leka och ha roligt.

Fan, blir så less på allt och alla ibland. Blir ständigt besviken, blir ständigt påmind om människans trångsynhet (?)

Jag blir så less på att försöka simma i motströms, på att gå i motvind, att försöka cykla när man är full, att ramla och vara för slagen för att resa sig igen, att falla utan att kunna fälla ut fallskärmen. Att bara gå i cirklar. Kalla det vad FAN du vill, jag är trött på skiten och jag vill bort. Bort från alla måsten, alla krav och alla motgångar. Bort från  verkligenheten och bort från fantasin.

-Vet inte vilken av dom två som gör mig mest besviken.

-Kanske är det ett dött lopp... 

Men jag ska väl ändå inte vara en sån som är sån. Livet har sina ljusa stunder, ABSOLUT det förnekar jag inte. Men jag vill inte heller höja dem till skyarna och prisa GUD för jag betvivlar skarpt på att jag mår bättre av det. Skulle väl kanske inte må sämre av det heller, men samtidigt så vill jag väl kanske inte bygga upp era eller mina förhoppningar på att bara för att solen lyser en dag så betyder inte det att det väger upp en regnig vecka. MEN (!) Jag ska inte säga åt er vad ni ska tycka, och jag ska inte heller ljuga och säga att det är så här jag resonerar eller är som person, tvärtom. Jag är oftast väldigt optimistisk och jag mår ju faktiskt bra.

Över änd ut.