Grabben, vakna upp. Du är i så mycket skit så det är sorgligt! Du har panikångesta attacker stup i kvarten, du mår allmänt skit och vet varken ut eller in på saker och ting! Du är kass, du sabbar allt, du förstör, det är nog det enda du kan just nu. Deppigt att va dig alltså, du bara är...sämst..

Lyckat grabben! Du lyckas ta me fan jämt sabba det.

Du förtjänar inte henne, du förtjänar fan inte att vara lycklig. Du förtjänar en biljett med nästa bil till sjukhuset.

Just nu mår jag som jag förtjänar, jag mår så fruktansvärt kasst. Helvete, skjut mig och släng mig i första bästa dike...

Förlåt för att jag förstör allt...

Piss,skit,jävelberg!

Skönt med helg, eller..? Aaa, fast nä.

Skönt att komma hem och ta det lugnt, vila ut och inte känns någon press eller stress att bara kunna ta det lugnt och bara vara. Få sova ut, känna sig utvilad. Få umgås lite med vänner och bara snacka skit. Känna att det är skönt att vara hemma.

Låter ju förbannat skönt!

Syyyyyyyyyynd! För det är inte så det ligger till, eller jo. I mitt huvud så är det så det fungerar, men det är fan inte så denna soldat får lov att vara. Denna soldat ska ställa upp, träffa alla man känner och känt, umgås med familjen skita i att sova, vara pigg och alert inte klaga på att det är tungt. Bara tacka och ta emot, ta emot skiten och påminnelserna om att man har stuckit och att det suger - yeah it does! Men det finns ingenting som jag vill göra i min stad, där vill jag bara finnas och andas ut. Jag VILL träffa alla jag känner, ha kvalitéts tid med alla. Men vad jag vill spelar liksom ingen roll, för jag vet inte vad jag vill. Jag vill träffa alla, jag vill samtidigt bara vara hemma och andas ut. Jag vill bli militär, men jag vill samtidigt ha ett "normalt" jobb och ha en fritid och träffa mina vänner efter jobbet. Men just nu vill jag nog faktiskt få bli lämnad lite i fred, och få pusta ut.

Roger out.

Vill börja med att säga att jag blöder näsblod x2. Alltså ur båda näsborrarna - Jag hatar att vara förkyld. börjar jämt blöda näsblod konstant då.. Suger getpung.

Annars så är jag nu mera grön klädd. Känns jävligt bra, stressigt, mycket information, nya ansikten, nya rutiner ska läras in, skäll ska tas emot och order ska uträttas. En massa jävla Jag helt enkelt, passar mig som handen i handsken faktiskt. Två veckor gick jävligt fort, och det återstår bara 10 veckor nu (till att börja med). Hoppas och ska kämpa för att få anställning - i fyra år. Det kommer förhoppningsvis resultera i 2-3 utlandstjänster. Men man vet ju ingenting säkert, och jag ska börja med att genomföra GMY (3månader) med bravur!

Förutom det nya livet i grön kläder så är det mesta som vanligt. Jag är tillfälligt på annan ort, kan inte träffa mina vänner lika mycket längre, vilket är jävligt segt. Alla öl kvällar på Sportsbar har nått sitt slut. Tillfälligt i alla fall. Ölen kommer alltid vara kall och serveras där och jag har inte tänkt att dö ikväll!:D

Yeap! Snart där, om mindre än en vecka så kommer jag befinna mig i Skövde inskriven och klar för tjänstgöring i den svenska Försvarsmakten. Ska bli spännande och förhoppningsvis jävligt kul. Har väntat på det här länge nu, men har inte tränat så hårt som jag kanske borde. Men anser att jag är i normal form, varken bättre eller sämre än någon annan. Får väl se hur det går när jag väl är på plats.

Annars mår jag faktiskt väldigt bra, jag är lycklig. Det är  nog min kära flickvän som gör det, min lycka. Känns bra att ha henne där, hon lyssnar på mig, dömer mig inte, ser inte ner på mig. Hon får mig att känna mig som stålmannen ibland, låter otroligt töntig, och det är väl ungefär vad jag är också. Men det är nog det som man söker sig till, eller jag iaf. Någon som får mig att må som en bra människa, stark och förstående. Jag försöker så gott jag kan och hoppas det räcker. Hon är mitt lyckopiller och det kommer inte vara lätt att vara ifrån henne nu under GMU. Men inga hinder är för stora och ingen vinst utan kamp.

Älskar dig kära Sofia!

En förstor säng är det du har lämnat efter dig. En skjorta som sprider din parfym... mitt rum är tomt utan dig.

Ensam än en gång. Ännu en natt, ensam... Om jag så är på jobbet eller ligger i sängen så känner jag mig lite ensam och vilsen. Hur mycket jag än går ut så känner jag en typ av instängdhet. Kom och rädda mig från min osäkerhet och ensamhet. Kom och ta emot världen jag har att erbjuda. Tveka inte, kasta dig ut fånga mig. Släpp alla vardagliga ting, just i detta nuet är det bara du och jag. Jag vill inte äga dig, jag vill tillhöra dig. Du gör mig svag

Jag ligger i min säng, har precis installerat min gigantiska kudde och duntäcke. På mitt bord lyser några ljus och på ena hyllan så flämtar sista sucken av ett av värmeljusen. Jag har krypit ner och känner hur mjuk min säng är, och tom. Jag ligger där och har musik i bakrunden. En stund så tycker jag det känns som om jag är i ditt studentrum. Men jag är hemma, men du är inte här med mig. Du är nämligen i ditt studentrum, i din korridor. Men inte med mig. På något sätt känns det ändå som om du är här. Som om du lämnade någonting kvar sist du låg i min säng, och putade i rumpan och jag låg och höll om dig. Jag saknar dig, och jag vet att du inte är här. Men ändå känns det som om du ligger framför mig och jag kysser dig i nacken och viskar att du är den som gör mig lyckligast i världen.