Så var det dags igen då, inte för bloggande. Eller jo det också, obvious... Men för att mitt velande om vad jag ska göra. Det är ju faktiskt nu som de stora valen sker. Varje litet val påverkar i framtiden. Det är inte bara så det känns, utan det är så det är. Jag vet inte om jag vill/orkar åka ner till Skåne, jag vill veta att jag kan jaga i mina 2 månader. För jag vill åka till stugan och fixa till den med pappa. Om jag åker ner så kan jag inte det. Men jag vet att jag kan jaga 16 augusti till oktober utan problem. Hoppas jag... men får jag inte ledigt så säger jag upp mig bara. För det är någonting jag måste göra för att inte gå under. Känns det som nu i alla fall. Men det är inte så att jag skyller på min pappa bara för att han påpekar att jag måste hjälpa till i stugan och hjälpa till hemma. Att det blir jobbigt när jag åker, eller att jag skyller mina vänner som bett mig stanna i borlänge. Att det blir tomt utan mig, vad blir det inte för mig? Det är ju faktiskt så att alla andra flyttar sen förr eller senare. Det bästa vore om jag fick ett jobb här, oavsett vad blir. Bara att jag kan jobba, tjäna pengar och jaga när suget blir för stort.

Jag tror jag skulle sakna hundarna för mycket om jag åker, jag skulle sakna pappa för mycket, jag skulle sakna stugan som jag bara varit i ett par gånger. Men ändå, nu kommer det ta ännu längre tid innan jag åker dit.

Men i slutändan är den kvar, och en del av mina vänner blir kvar... i slutändan så åker jag ner i alla fall... jag har inget val!

Kort och tråkigt från en ångestfylld nybliven student.

When the stars shines upon me
and the night feels so lonely then
I only picture your face
and remember the days, nights and now
I spent them with you

Bara för sakens skulle, bara för att. Bara för att jag brukar, bara för att jag är så jävla blödig och patetisk.

Det som står ovan, varje rad, varje ord. Stämmer in. Jag är en för blödig person, ända in i benmärgen -  det är inte alltid bra. För jag säger saker jag inte menar när det inte går som planerat, jag drar förhastade slutsatser, vilket leder till att jag bara sårar mig själv. Det kommer nog faktiskt leda till mig egna död. Inte pga att jag skulle ta mitt liv, det vore alldes för omoget och patetiskt. Även för mig, utan jag tror just nu (i mina förhastade meningar) att jag kommer på något sätt... deppa ihop tills min pump inte klarar av det. ELLER! Så kommer hjärtesorgen, att jag kärar ner mig totalt (som vanligt) och blir dumpad. Så kär som jag brukar bli så vet jag att om jag blev plötsligt dumpad så skulle jag nog krascha. Lite som nu, jag är rätt sargad och jävlig just nu..

Sämst skrivet och jag mår piss. Hejdå..

Det jag lyssnar lite för mycket på är min och närmsta tjejkompis interna åsikt, såkallad "bögmusik". För att tala klarspråk så lyssnar jag på min Chilling-list, den innerhåller i princip bara låtar som jag går ner i varv med. Som gör att jag blir deprimerad, som gör att jag kan finna lite glädje i vardagen, som gör att jag kan njuta av att vara själv, som gör så att jag längtar till att vara själv. Jag älskar spotify pga min lista. Jag älskar ensamheten och mina högtalare, eller fel av mig. Jag älskar MUSIKEN som kommer ut ur mina högtalare.

Radio är inte lika bra, eftersom man aldrig riktigt helt kan bestämma vad man ska lyssna på. Ikväll lyckades dock radion passa in rätt låt vid rätt tillfälle. Eller det var kanske rätt låt vid fel tillfälle... släppte av en flicka som jag gillar, lite för mycket kanske för mitt egna bästa . Precis efter hon gick så började radion spela. No woman, no cry. Vi hade nämnligen precis kommit överens om att bara vara vänner.

Nu går jag och sluter jag ögonen till världens bästa lista! 

Kom nyss hem ifrån en galen resa, jag saknar ingenting där nere. Samtidigt som jag saknar allt. Jag har aldrig haft så roligt när jag festat, samtidigt har jag aldrig haft så många snefyllor tidigare. Jag har gråtit och skrikit ut mitt hat för omvärlden, jag har snortat tequila och sagt uppkontakten med en person jag gillar obeskrivligt mycket. Så mycket så jag o-sa uppkontakten bara någon dag efter.

Jag har fått en örfil av en cypriot och gått i timtal och pratat med en vegetarian om i stora drag, allt. Jag har haft otrolig ångest dagen efter och längtat tillbaka bara några timmar efter. Men varför bara längta, jag besteg fyllan igen. Sådär fortsatte det, om och om igen.

Jag kommer inte åka tillbaka i första taget, jag kommer leva på de minnen jag har väldigt länge. Men jag vill redan nu glömma bort en del minnen. Jag vill inte dricka mer, för jag vet att om jag dricker lite för mycket kommer jag få en snefylla och jag är mer än lite rädd för det. För i nuläget har jag ingen aning om vad som kommer hända om jag får det. Vill inte ens tänka på det, trots att jag måste det. Jag vet i alla fall, att jag inte vill flytta till skåne. Jag har för mycket ouppklarat här hemma. Jag kan inte fly problemen, det är för fegt. Och jag är inte feg.

I slutändan kanske jag måste säga upp kontaken med alla jag känner bara för att kunna flytta överhuvudtaget. Jag vet att jag klarar det, fasten just nu gör jag inte det. Just nu vill jag bara vara hemma och lyssna på "over the rainbow" och be till Gud... att det finns något underbart där uppe bakom molnen.

Min blogg snittar en halv läsare per dag typ. Känns faktiskt jävligt skönt, folk har givit upp hoppet om att jag ska skriva något djupt som stämmer perfekt. Som ger dem  hoppet om att det finns fler som har det lika jobbigt som dem. Ärligt så är det inte jobbigare än vad man gör det det till.

-När man är nere ska man inte låsa in sig på rummet och spela depp musik.

-När man är nere ska man inte vara anti allt.

-När man är nere ska man inte skita i de goda råd som ges

-När man är nere ska man inte skälla på ens vänner för att dom finns, tvärtom tacka dom mer än vanligt.

Det är helt enkelt inte svårare än vad man gör det till. Just nu är det dock inte så ljust i mitt liv, men det är självförvållat. Det är jag mer än väl medveten om. Jag kommer även klara mig ur den här skiten.

Pusshej leverpastej..

En sekund tar det att se en person och inse att man tycker hon/han är vacker.

Det tar en sekund att se att en person inte alls är i ens smak och man anser att hon/han är ful.

Det tar lite längre tid att börja inse att man inte gillar en person. Fram till att man iaktagit hur personen beter sig när man hälsar, eller bara hur hon/han är i vanliga fall.

Det tar lika lång tid att inse att man gillar personen. Inte kär, det sa jag inte. Utan gillar. Man gillar personens stil, sätt att vara osv.

Det tar en sekund att förstöra det första intrycket  av en person. I alla fall om det första intrycket är att du gillar personen. Att bygga upp från minuspoäng tar lite längre tid. Ca en timme tar det väl för mig, tror jag i alla fall. Kanske tar längre tid, eller kortare. Tänker inte så mycket på det, men tänker mer på hur en person kan förstöra den där "gillande" känslan rätt fort. Men gillar man personen mer än bara första intrycket gilla. Så tar det längre tid att förstöra, det är inte säkert att det går att förstöra heller. Tyvärr, för ibland så vill man bara att känslan ska försvinna lika fort som pengarna i baren en lördagskväll. Men den känslan, att gilla någon. Är underbar, på alla sätt och vis. Men frågan är bara...Vem dödade Olof Palme..

Ursäkta slutet, orkar verkligen inte skriva mer. Jobbigt kapitel detta.

Första gången du cyklade, så ramlade du och skrapa knät. Idag kan du cykla utan händer. Första gången du fiskade, fick du trassel på linan. Idag kan du flugfiska riktigt bra. Första gången du drack, så drack du för mycket och spydde ner dig. Idag kan du dra i dig en halv platta och fortfarande hänga med på dansgolvet. Första gången du jagade, så kunde du inte sitta still och blev rastlös på en gång. Idag kan du sitta still på samma pass en hel dag utan att röra dig. Första gången du slogS så föll du av en smäll. Idag kan du ta en hel del smällar och fortfarande slå tillbaka. Första gången gången du frågade chans på en tjej så fick du ett ja, och livet var frid och fröjd.

Idag så går det inte alls lika bra....

Livet blir inte lättare, livet blir inte bättre bara för att du blir äldre och klokare. Snarare tvärtom. Vissa saker kan du bara inte bli expert på. Hur man hanterar sorg, hur man hanterar en "diss", hur man hanterar diverse situationer. Jag kommer aldrig förstå mig på en del grejer. Aldrig..


korka upp nu kamrater, nu sänker vi en kapten.

Hello It's Pablo, your brother Pablo
Sorry for calling this late, but it
suddenly hit me that i miss you so much
and you're to far away from me.
I never told you
how much I love you
and everybody needs a brother like you

so goodnight dear brother
goodnight sweet brother
and thank you brother for helping me out goodbye

Hello It's Pablo,
sorry for calling again
do you remember when i dreamt about witches
woke you up asking
if i could sleep in your bed
and you said there are plenty of space

so goodnight dear brother
goodnight sweet brother
and take my hand if you dream about witches goodnight

And my brother went to Stockholm
and i went crazy
i thought i could make it all by my self
but things have changed slowly how I'm in a mess
i wish you could bless me like you blessed me before

so goodnight dear brother
goodnight sweet brother
and thank you brother for helping me out so
goodnight dear brother
goodnight sweet brother
goodnight dear brother goodnight sweetheart goodnight

http://www.youtube.com/watch?v=g50IUk79cxY&feature=related