Vänta lite nu, går det att vara för ung för att vara bitter? Finns det en åldersgräns för bitterhet? Jag anser inte att jag är bitter, inte realist, pessimist osv. Jag är ofta för naiv och blåögd, jag ser livet positivt oftast. Men å andra sidan finns det ju självklart saker jag är negativt men det handlar nog mest om saker som jag upplevt tidigare och det har visat sig inte vara helt bra i slutändan. Just nu är jag mest irriterad, irriterad på att nån som inte känner mig kallar mig bitter. Irriterad på att folk läser det jag skriver och missuppfattar det. Därför läser jag inte andras bloggar, man missuppfattar saker så väldigt lätt. Det kan leda till att man blir ledsen, besviken, arg osv. Inte så bra helt enkelt.  Jag är även irriterad på att jag aldrig får reda på saker som berör mig, utan jag får reda på det sist. Det stör mig otroligt mycket, blir otroligt besviken, ännu mer om saken jag inte fått reda på ändrar min uppfattning om saker och ting helt och hållet.

Äh fuck it, spela roll om jag är besviken. Ändrar ingenting i alla fall, drar igång lite musik. Slänger bort det gamla, in med det nya och spela lite musik.

Skulle inte vilja påstå att säga att det varit ett dåligt år. Vill inte heller påstå att det varit ett bra år. Det har bara varit ett helt vanligt år, inte sämre inte bättre. Nyårsafton är inte något riktigt stort enligt mig heller, folk har en ursäkt för att bli stupfulla och hoppas innerligt att det nya året kommer med bättre tider. Spela roll vilket år det är. Är det inte personen som klagar som måste ändra på sin inställning och sin omgivning själv för att få ändring? Det har inte ett nytt jävla år med att göra. Lika smart är det att skylla på Gud för att ditt liv är dåligt? Människor är så dumma. Pinsamt...

Gott nytt år på er folk där ute då. Kom ihåg att tända cigarrer och må gott:)

Inte nog med att du är dålig, du är fan i mig sämst. Sämst i världen på att vara dig själv. Du har misslyckats med att spela den roll som gavs till dig och dig endast. Du inser inte att du inte kan vinna oscar för den va, det finns inga biroller, statister, action hjältar, korrupta poliser, banditer, ingen batman eller spindelmannen. Föresten, glöm det där jag skrev i början. Statisterna är personerna i din omgivning som du inte lägger märke till. Dom bara finns där för att det inte ska se så tomt ut. Birollerna är personerna i din närhet, dom spelar stor roll för att din film ska vara någorlunda bra. Men som sagt, det förändrar inte det faktum av att du inte klarade rollen. Du missade dina repliker och filmen blev en flopp. Ingen vill titta på en film där ingenting händer, där huvudpersonen inte klarar av uppgiften, missar repliker, missar sina scener, missar det mesta för att det ska bli en intressant film. Men hey! Vem skrev manuset..? Vem håller i kameran..? Spela roll! Man lever livet för att underhålla andra, klarar du inte det. Get lost!

"Han är känslomässigt störd, egoistisk, å kallå inget ont, anar nästan vad som komma skall" - Petter

Lite så jag känner mig nu faktiskt, rätt trashad, rätt störd, rätt misslyckad. Rätt så mycket mig själv. Denna lilla känsla, gror som ett övergödlsat frö. Den växer sig till ett stort jävla redwoodträd. Självförvållat på sätt och vis, javisst. å andra sidan är det inte så jag vill ha det. Utan jag vill ha min lilla cannabis planta, inte bokstavligttalat. Utan jag vill leva utan bekymmer på ett jävla moln, där ingen kan sätta stämpel på mig. Och där jag slipper se sådant jag inte vill se, där jag slipper känna det jag inte vill känna. Där ingen kommer åt mig, där jag bestämmer själv. Den som ändå fick det så ljuvligt. Nej istället ska man finns här på denna lilla jordplätt och plågas igenom livet och le utan att ställa krav. Den riktiga anledningen till att man lever är för att man är narr, och underhåller andra. Utan personerna i din omgivning skulle du ju bli uttråkad, och inte ha någon riktig anledning till att leva. Varför inte bara bli en del av statistiken och sluta underhålla.

Come on! What do you fucking waiting for? Christmas, and then? Get it over with!

Är mina 7 ständiga besökare bara random folk ifrån själva bloggagratis sidan. Är det så hemskt. Jag som alltid haft tron om att mina ständiga besökare varit någon nära, en kompis eller familjemedlem. Jag kanske har blivit ett offer för massbloggandet, jag är bara en i mängden och ingen av dom jag känner läser det jag skriver här. Det är ju faktiskt tanken också egentligen. Men jag blev besviken på något sätt ändå. Som när man gör något bra utan att någon ser, och man vill inte berätta något för att man vill inte skryta eller sticka ut. Jag vill inte sticka ut, jag vill vara en i mängden. Å andra sidan vill jag vara unik. Pojken next door är unik i min vänner skara. Eller kanske inte, mina närmsta vänner är unika på diversa sätt. Men alla finns där när jag behöver och sen tvärtom. Annars skulle det inte varit mina närmsta vänner, men tyvärr har jag inte lyft fram den här vänner tillräckligt mycket känns det som. Utan han har fått vara i skuggan i min vännerkrets. Där hör han inte hemma, nu för tiden hör han hemma på toppen. Han är verkligen en riktigt bra vän, på så sätt att han ställer upp och är ärlig. Dock kanske han inte riktigt förstår mitt tänk på de olika saker jag nämner, men å andra sidan förstår inte jag hur han tänker på vissa fronter. Men jag tycker vi har jävligt kul ihop, allt ifrån festerna till bion. Ska bli intressant sen för att se hur bra vi hörs efter skolan. Det löser sig, vi är ju trots allt... Bästa vänner:)

Jag ber en bön, jag ber om att tårarna ska komma för en gångs skull! Känns så hopplöst, jag blir alldeles sentimental och jävligt väldigt ofta. Men när jag känner att det vore skönt att gråta ut. Så kommer inga tårar, kan man gråta utan tårar. Mamman som förlorade sin dotter grät så mycket så tårarna tog slut, men fortsatte ändå. Mitt förråd på tårar är långt ifrån slut, så mycket vet jag. Är det så bara att jag inte är byggd för att gråta. Eller, det blir ju fel det också. Jag vet att jag kan gråta när tillfälle ges. Men det känns ändå som att jag måste lyckas göra det någon gång ibland, lite oftare för att kunna ta nya tag. Å andra sidan verkar det inte direkt fungera för någon annan, dom som gråter mycket tar inga nya tag. Dom fortsätter i samma gamla bana utan ändring. Inte för att dom trivs så, utan för att det alltid varit så och att ändra något skulle förändra det normala för dem. Det skulle rubba deras verklighet och rutiner. Att mina rutiner skulle förstöras är otänkbart. Jag gillar rutiner, det får dagen att rulla på bra. Det får mitt liv att rulla på bra, men det ska vara bra rutiner. Tyvärr har jag så lätt att fastna i svåra rutiner,  inte lika lätt nu som då. Det är lättare att bryta mönstren nu. Det är skönt, för då slipper jag vakna varje morgon med tanken i bakhuvudet att dagen inte blir bra, just för att jag inte orkar göra den bra. På sätt och vis får jag då skylla mig själv. Jag har ju lyckats bryta mina dåliga mönster dock, mindre positivt för min träning. Känns hopplöst att träna om man redan mår bra. Därför går det inge bra med den biten. Nu är jag less på att skriva, det blir inge vettigt i alla fall. Vi får se om jag kommer på något senare att skriva om...

FUUUUCK!!!!

Lite mental stimulans nu innan jag ska sova, det kan vara skönt tror jag. Frågan är bara.. "Vad ska jag stimulera mig hjärna med?". Ska jag spela shack och lära mig att bli bättre på det, schack är väldigt stimulerande på ett sätt. Men väldigt frustrerande när motståndaren inte tänker utan bara flyttar pjäserna och förstör ens hela upplägg på hur man ska vinna. Det är som livet, någon annan bestämmer. Inte just över dig, men personen ändrar något så det påverkar din plan om hur du ska lyckas att skapa en karriär. Det är dock fler faktorer i livet som påverkar hur du ska lägga upp ditt liv och ditt tänk. Men man bör, kanske inte just måste (!) men man bör ha planer och tänka i flera steg. Dom som inte tänker förblir klassens förra stjärna, men mer blir dom oftast inte. Såvida du inte gör något vettigt typ som att resa, träffa människor och andra kulturer. Helt enkelt skaffar livserfarenhet som det så sött heter. Har man ingen plan eller upplägg har man inget att förlora, då strör man runt och bara tycker att alla andra har gjort fel som skaffade sig en karriär. Det kanske är roligt ett litet tag, att festa och inte tänka på morgon dagen. Men i slutändan tror jag man blir bitter, om man inte börjar som bitter och förblir det hela livet. Sen menar jag ju inte att man bara ska sitta hemma och plugga eller bla bla bla bara för att man ska lyckas. Utan för att lyckas med din plan måste du ju ut och få nytt perspektiv, träffa nytt folk, knyta kontaker, leva livet helt enkelt. Om du inte gör det, så slutar du med en 50 års kris där du tar livet av dig. Eller skiljer dig med din fru, gör dina barn besvikna (om du lyckats fått några sådana vill säga). Lev som det inte fanns en morgon dag, men tänk på att allt du gör får konsekvenser någonstans. Funkar det...?

Det är ju så, det är ju så det är. Det finns ingen makt i världen som kan ändra på det. Saker händer av en anledning, vem vet säkert varför. Jag önskar jag visste i alla fall, jag önskar jag visste hur man ska bete sig, hur man ska fixa problemet utan att skada någon. Vad man än säger eller gör så påverkar det någon, behöver ju inte vara någon i ens närhet utan allt man gör kopplas ihop med någon annans handlingar. Jag är vilsen i mitt eget tänkande, jag är ensam på gjorden omringad av saker, levande saker som bara tycks finnas där utan något högre syfte. Å andra sidan, har jag ett högre syfte. OM jag hade det, vad skulle det då vara..? Det kanske tiden ska avslöja, men jag har gått in i väggen för många gånger på för kort tid nu. Jag vill, rent av måste veta vad som är tänkt för mig. Om jag ska gå runt som det spöke jag känner mig som eller om jag ska dra mig själv upp ur skiten, bli normal och ärlig. Sen leva livet som jag förtjänar, ensam, kall instängd i en cell.. Kasta bort nyckel, jag ber dig....